Alice O’Fredericks – eller ”fru Alice” som hon kallades – var en av Danmarks mest produktiva filmregissörer genom tiderna, en stark kvinna som i sig förkroppsligade dansk filmhistoria och nöjesindustri från stumfilmstiden och framåt. Denna mytomspunna pionjär har gett namn till ett danskt filmpris, Alice-priset, som den internationella filmfestivalen i Köpenhamn varje höst delar ut till en kvinnlig filmskapare.
Mest känd blev hon för sina filmatiseringar av den populäre danske författaren Morten Korchs skildringar av ”livet på landet”, folkkomedier lite i stil med Edvard Persson-filmerna i Sverige. Regissören Palle Kjaerulff-Schmidt, som var Alice O’Fredericks regiassistent, har berättat att hans huvudsakliga uppgift under sin tid med Fru Alice var att flytta hennes registol alltefter kamerans rörelser och att försöka dämpa hennes häftiga humör.
Alice O’Fredericks föddes i Göteborg av danska föräldrar i början av förra seklet, flyttade med sin mor till Köpenhamn, staterade som naken häxa och hysterisk nunna i Benjamin Christensens klassiska stumfilm Häxan 1922 och gjorde fyra år senare en liten roll i den svenska regissören Georg af Klerckers film Flickorna på Solvik. Hon skrev manus till flera filmer med det populära danska komikerparet ”Fyrtornet och Släpvagnen”, började på 30-talet själv regissera film, även i Sverige, där hon och Lau Lauritzen Jr – som också var Bodil Ipsens medregissör – 1938 iscensätter komedin Julia jubilerar med Thor Modéen.
I den danska versionen av samma film spelades Thor Modéens roll av Börge Rosenbaum som uppträdde även i andra filmer av Alice O’Fredericks, men som på grund av sitt judiska ursprung och sin kritik av Nazityskland lämnade Danmark 1940 vid tiden för den tyska ockupationen, för att senare under namnet Victor Borge slå igenom stort som komiker i Amerika.
Men det var alltså med filmerna baserade på Morten Korchs romaner om den danska landsbygden och dess av indrivning hotade fädernesgårdar och trånande godsägardöttrar som Alice O’Fredericks slog igenom stort. Den första av dessa filmer, De röda hästarna, som kom 1950 lär fortfarande vara dansk films största publiksuccé. Sverige hängde på och gjorde en egen version regisserad av Ivar Johansson 1954 och med Bengt Feldreich som radioreporter när den skånske godsägaren med sin häst åker till den kungliga huvudstaden för att tävla.
I Aftonbladet skrev signaturen Filmson apropå De röda hästarna: ”Vi har i stort sett förskonats från filmade Sigge Stark-romaner. Nu kommer något ännu förfärligare – dansken Morten Korchs billiga pekoral har via Skåne börjat erövra lantliga svenska själar med bottenanspråk på underhållning”. Den kritiken liknade i mångt och mycket vad danska filmkritiker hade att säga om ”Fru Alice” och hennes Korch-filmer. Men publiken – den älskade Poul Reichardt när han som sjungande bonde strövar omkring längs åkrar och ängar. Och det gör dagens danska tv-publik också.
Också Alice O’Fredericks gamla familjekomedier i serien Far till fyra är idag pålitliga matinéfilmer i dansk tv och har, liksom Morten Korch-filmerna, alla getts ut på dvd.
Dåtidens borgerliga filmkritiker, som ville höja ribban för dansk filmkultur, och de socialistiskt orienterade kritikerna, som ville försvara filmen som konstart, alla gjorde de Alice O’Fredericks folkkomedier och familjefilmer till syndabock för den danska filmens låga nivå. Men under senare tid, med postmodernismens intresse för populärkultur, har förståelsen för O’Fredericks filmgärning vuxit och i Danskt kvinnobiografiskt lexikon pekar man på de mer udda filmer hon gjorde på 40-talet och som tog upp sociala problem ur en feministisk vinkel. Och det väckte stort uppseende då Lars von Trier för några år sen meddelade att han köpt rättigheterna till Morten Korchs romaner för att i framtiden själv kunna gripa sig an det stoff som de gamla danska folkkomedierna levde av.
Texten är en redigerad version av Lars Lönroths radioprogram Bildrutan: ”Danska bilder”