Garagefilm

2011 fick producentduon Rebecka Lafrenz och Mimmi Spång pris för att ha producerat Sveriges då bästa spelfilm – ”Sebbe”. Samma år var de årets svenska ”producers on the move” under Cannes filmfestival.

Share

 

Rebecka Lafrenz och Mimmi Spång driver Garagefilm International sedan 2007. När kuvertet för bästa svenska film 2010 sprättades upp i den direktsända Guldbaggegalan var det deras namn som stod på kortet, för produktionen av filmen ”Sebbe”. Efter att segeryran lagt sagt sig pustade de ut i ”ungefär 2,5 minut” och sen vidtog arbetet med det oberoende produktionsbolagets övriga projekt

– bland dem deras första komedi, ”Cockpit” i regi av Mårten Klingberg, tätt följd av Mikael Marcimains långfilmsdebut ”Gentlemen” och Ester Martin Bergsmarks debutlångfilm ”Nånting måste gå sönder”, där de är exekutiva producenter.

– Vid det här laget är vi ganska vana att hålla många projekt i rullning samtidigt. Det är en egenskap vi har utvecklat, säger Mimmi Spång.

– Det känns som om vi har tagit Garagefilm upp på den första platån. Nu vet finansiärerna vilka vi är och att vi klarar att leverera. På så sätt har vi blivit godkända och befinner oss i ett sorts spirande etablissemang. Nästa steg handlar om att få en kontinuitet i arbetet, att det inte är så branta toppar och dalar, säger Rebecka Lafrenz.

Det märks att den dynamiska producentduon är en sammansvetsad enhet.

Duon lärde känna varandra på Dramatiska Institutets producentutbildning dit Lafrenz hade sökt sig efter filmvetenskapsstudier och filmfestivalarbete och dit Spång kom efter att bland annat ha studerat film, både akademiskt och praktiskt, samt varit producent på en av Stockholms största teaterfrigrupper. De märkte snart att personkemin stämde.

– Vårt samarbete bottnar i humorn och att vi gillar ungefär samma historier, säger Rebecka Lafrenz.

De historier de fastnar för är sådana som berättas med en personlig röst. Som Babak Najafis debut ”Sebbe” eller Johan Jonasons ”Behandlingen”.

– ”Sebbe” var skriven som en novellfilm från början, men vi kände att den vibrerade så mycket att den bara var tvungen att göras som långfilm. Båda filmerna är egentligen ganska enkla historier, men de har temperament, de har en unik och egen röst. Det är det som vi letar efter, för varför ska du skriva en historia som ser ut som allt annat, säger Mimmi Spång.

– Nästan alla våra filmer har ett slags nutida samhällsförankring. Det finns med hela tiden, även i komedin, och är ofta klangbotten i det vi gör, säger, Rebecka Lafrenz.

Att just vara en duo – i Garagefilm ingår även två sleeping partners, producenten Malte Forssell och manusförfattaren Håkan Lindhé – ser de som en fördel.

– Man har ju många humörsvängningar under en produktion. Ibland oroas man och ibland är man på topp. Där känns det som om vi hjälper varandra så de inte blir så kraftiga svängningar. Dessutom skulle det inte vara roligt att vara ensam hela tiden, säger Mimmi Spång.

– Att få grönt ljus för en film, när alla finansiärer är med, det är som att vinna en miljon på lotteri – och att sitta själv i ett rum och skrika av glädje är helt enkelt inte lika kul. Man vill ju ha någon att visa vinsten för och dela glädjen med, säger Rebecka Lafrenz.

 

Tidigare publicerad i Swedish Film # 2 2011

  • Author Henrik Emilson

Search in: database or articles