August Strindbergs ”Fröken Julie” hade premiär i Köpenhamn 1889, med författarens hustru Siri von Essen i huvudrollen. 120 år senare fick Fia-Stina Sandlund en analys av pjäsen i sin hand, och fastnade.
– Min faster Boel Seldén, som är psykoanalytiker, skickade en artikel där hon analyserade pjäsen utifrån den feministiska psykoanalytikern Jessica Benjamins teorier. Samma dag hade jag, för femtioelfte gången, blivit dumpad av en slags Jean. Identifikationen var ett faktum. Jag läste pjäsen ordentligt för första gången, och blev besatt. Sedan dess har jag laborerat med den på så många olika sätt att jag knappt minns var den slutar och mitt eget liv börjar.
Vad har du för relation till August Strindberg och hans värv?
– Hatkärlek. På många sätt är han en förebild. En gränsöverskridande konstnär och normkritiker som sparkade åt alla håll och alltid bet den hand som födde honom. Hans intresse för mystik och det ockulta är också något jag delar.
Fia-Stina Sandlund är utbildad vid filmhögskolan i Göteborg och på Konstfack i Stockholm. Som konstnär har hon gjort uppmärksammade performanceverk och installationer med stark politisk laddning om frågor som jämställdhet och arbetsvillkor för konstnärer. Hon har också gjort radio och film. ”She’s wild again tonight” har föregåtts av ”She’s Blonde Like Me” och ”She’s Staging It”, två långfilmer om casting till och repetitioner av pjäsen.
Ett mål har varit att skruva om ”Fröken Julie” och få den att ta en ny riktning, varje gång. Tack vare verkets intersektionalitet håller pjäsen för det, säger hon.
– Det komplexa maktspelet mellan klass och genus löper som en röd tråd genom hela dramat. Naturalismen håller som jag ser det hela vägen fram till det provocerande slutet där Strindberg väljer att ta livet av Julie. Kontentan blir att han återigen ristar in en patriarkal dramaturgi i våra medvetanden. En berättelse, som blir en sanning, som är svår att frigöra sig ifrån. Pjäsen är ett så tydligt exempel på att naturalism är ett omöjligt begrepp, precis som kvalitetsbegreppet. All konst är subjektiva röster i kombination med någon form av öde eller slump och rörelse i tiden.
Filmerna rör sig på flera plan. Skådespelarnas verkliga, eller kanske snarare officiella jag, och relationer vävs in i berättelsen. I ”She’s Wild Again Tonight” gör skådespelaren Shima Niavarani rollen som Julie, medan hennes älskare Jean spelas av rocksångaren Gustaf Norén från det internationellt framgångsrika bandet Mando Diao. Jon Coombs, som arbetar för skivbolaget Secretly Canadian, spelar Jeans trolovade.
– Statusen i vårt manus ligger inte så mycket i samhällsklass utan mer i vems identitet som är mest kreddig inom den kulturella medelklassen. Jag är alltid intresserad av att arbeta i gränslandet mellan verklighet och fiktion och ville återigen att skådespelarna skulle spela uppskruvade versioner av sig själva. Shima representerar allt det jag letade efter. En kvinnlig kulturpersonlighet med en politisk agenda och ett offentligt bagage, någon vars talang inte går att ifrågasätta men vars driv upplevs som provocerande.
Och Gustaf Norén?
– Jean skulle vara en kulturarbetare och feminist som såg upp till Julie. En musiker från en mansdominerad värld där “working class hero-idealet” fortfarande är det som råder. Utifrån de kriterierna fick Shima välja sin Jean och då valde hon Gustaf Norén som hade kommit fram till henne på en fest och berömt hennes sommarprat.
//FAKTA//
Shima Niavarani: Född 1985. Skådespelare, manusförfattare, regissör och sångerska. Har tidigare medverkat i bland annat långfilmerna ”Kärlekens krigare” (2009) och ”Nånting måste gå sönder” (2014).
Gustaf Norén: Född 1981. Rocksångare. Våren 2015 hoppade Norén av det framgångsrika bandet Mando Diao, där han var en av två sångare. För tillfället arbetar han på solomaterial under namnet Ma.
Fröken Julie: Är en av August Strindbergs mest spelade pjäser. Handlingen kretsar kring den unga högadliga Julie och betjänten Jean samt hans trolovade, kokerskan Kristin, under en midsommarnatt och morgon.
Tidigare publicerad i Swedish Film # 1 2016