För att kunna förändra nutid och framtid är det viktigt att förstå historien. Vi är många som vill se en mer jämställd filmbransch, och som vet att kvinnliga filmarbetares insatser under filmens mansdominerade första århundrade ofta har förminskats, förvrängts eller helt enkelt försvunnit när historien skrevs ned. Därför finns idag ett starkt intresse för att diskutera filmhistorien utifrån ett feministiskt perspektiv. Nordic Women in Film dokumenterar vår nutid inför framtiden för att motverka att kvinnors arbete osynliggörs, men uppmärksammar även filmhistoriska forskningsinsatser; dels om specifika individers liv och verk, men också kring hur samhälleliga normer, arbetsvillkor och anda faktorer har påverkat kvinnors möjligheter att arbeta i olika roller.
Ett tecken på det ökande intresset för att analysera och revidera filmhistorien med fokus på kvinnors arbete är The Women Film Pioneer Project, en ständigt expanderande digital portal lanserad 2013, där de många kvinnor som arbetade med film under stumfilmseran dokumenteras. Ett annat tecken i tiden är att den brittiska konferensen ”Doing Women’s Film and Television History”, som anordnades för första gången i Sunderland 2011, har blivit ett återkommande evenemang, med en deltagarlista som blir längre och mer internationellt präglad för varje gång. År 2014 reste jag tillsammans med Filminstitutets Jannike Åhlund och Kajsa Hedström till Norwich för att presentera och få feedback på planerna för Nordic Women in Film, och häromveckan (18-20 maj 2016) kunde jag visa deltagarna på konferensens tredje upplaga i Leicester att våra planer nu har gått från idé till verklighet.
En trend inom den internationella filmforskningen som märktes redan i Norwich 2014 men blev ännu tydligare på årets konferens är arbetet med insamling, analys och tillgängliggörande av ”oral history”, muntlig historieforskning. I två keynote-paneler presenterades treåriga brittiska projekt som använder sig av dessa metoder på olika sätt: I ”Women’s Work, Working Women: A Longitudinal Study of Women Working in the Film and Television Industries (1933-1989)” kompletterar Melanie Bell och Vicky Ball befintligt arkivmaterial från den brittiska fackföreningen BECTU (Broadcasting, Entertainment, Cinematograph and Theatre Union) med nyinspelade intervjuer för att undersöka kvinnors historiska erfarenheter av arbete inom film och TV. Shelley Cobb och Linda Ruth Williams, å sin sida, tecknar genom ”Calling the Shots: Constructing Histories of Contemporary Women Filmmakers in the UK” en bild av det tidiga tjugoförsta århundradet inför framtidens historieskrivning. Projektet sammanställer statistik om kvinnors arbete inom filmproduktion under perioden 2000-2015 och kompletterar detta material genom att göra femtio videoinspelningar där de djupintervjuar kvinnor i olika yrkeskategorier inom filmbranschen och i olika skeden av sina karriärer.
Det första ordet i konferenstiteln, ”Doing Women’s Film and Television History”, är ett nyckelbegrepp. Oavsett om vi forskar om kvinnor i tidig film (eller television), eller dokumenterar vår samtid så att framtida historiker ska få ett större och rikare underlag att utgå från när de skriver historien om 2000-talets rörliga bilder så är historien inte någonting som bara finns, utan någonting som vi gör.
På Leicester-konferensen märktes det att Filminstitutets satsningar på att stödja och synliggöra kvinnliga filmare ger svallvågor utanför Sveriges gränser: i en av konferensens rundabordssamtal lyftes Filminstitutets VD Anna Serner fram som en personlig förebild av den brittiska agenten Sara Putt (från Sara Putt Associates som bland annat sitter i styrelsen för BAFTA (British Academy of Film and Television Arts).
Kunskapsbanken Nordic Women in Film är helt klart ett steg i rätt riktning, men var finns finansieringen för svenska ”oral history”-projekt om kvinnor i svensk film? Och hur och när ska ambitionen att skriva om inte bara den svenska, utan hela den nordiska filmhistorien ur ett feministiskt perspektiv förverkligas? När Doing Women’s Film and Television History IV går av stapeln i Southampton på den engelska sydkusten om 2018 hoppas jag kunna rapportera att även forskare i Sverige påbörjat ett systematiskt arbete med att samla in och analysera kvinnliga filmarbetares röster. Och att Nordic Women in Film då också lever upp till sitt namn, och har blivit en kunskapsbank där även kvinnor i norsk, dansk, finsk och isländsk film dokumenteras, i texter med engelska översättningar så att en internationell publik kan ta del av Filminstitutets arbete med att göra nordisk filmkultur mer jämställd.
Läs mer:
Jenny Brownrigg, Rapport från DWFTH III
Christine Gledhill och Julia Knight, Doing Women’s Film History: Reframing Cinemas, Past and Future (University of Illinois Press, 2015)
Despoina Mantziari, Yvonne Tasker och Melanie Williams, ”Activism, Agency and Authorship: Exploring Women’s Film History”, specialnummer av Feminist Media Histories, Vol 2, No. 2, 2016.
Ingrid Stigsdotter, ”Att bliva invigd i alla Bios mysterier – nixum!”: Kvinnor, stumfilmskultur och historieskrivning.