Närvaro, timing och en vilja att göra något viktigt

Närvaro, att vara nära och involverad i alla delar av ett filmskapande, det är byggstenar som Anna Carlsten formulerar när hon beskriver sig själv som producent. Nu är hon trippelaktuell med början på juldagen och premiären av Se upp för Jönssonligan.

Tillbaka till 80-talet. Som 18-åring hade Carlsten ingen som helst aning om vad hon ville arbeta med. Desto mer säker var hon på sitt intresse för teater- och film, ett intresse som ledde till att hon fick kontakt med Catti Edfeldt på SF. I Edfeldts då nya kontor på Söder Mälarstrand, mitt bland alla flyttkartonger, tog – utöver ett långt samarbete dem emellan – en hel karriär avstamp.

– Det bara var så kul, vi hade jätteroligt, och det kändes som att det verkligen var ett ställe för mig. Så fick jag jobba där med att hjälpa henne att rollsätta barn till Alla vi barn i Bullerbyn (1986) som Lasse Hallström sedan regisserade.

Ansvaret för barnen skapade en nyfikenhet som ledde vidare till att Carlsten tog sig an ansvaret för kostym, något hon menar blev en naturlig väg in i det senare arbetet som scripta. Det, i sin tur, fortsatte till arbeten som ljudtekniker och klippassistent.

– Det ena leder hela tiden till det andra. Det handlar om att man jobbar med några eller någon som man på något sätt slår följe med lite här och där. I början jobbade jag jättemycket med Catti Edfeldt, i många av hennes grejer har jag gjort olika saker. Sedan har det fortsatt så.

Efter många års arbete på olika bolag och produktioner som produktionsledare och linjeproducent har Carlsten tagit klivet in i rollen som producent. Något som dels bygger på ett stort intresse för filmprocessens helhet, och dels erfarenheten som linjeproducent, då hon arbetat tätt med ett antal producenter, i olika projekt, som inspirerat henne. Hon gick in i producentrollen med ambitionen att ta vara på alla erfarenheter från tidigare roller inom filmproduktion och de kunskaper hon fått med sig från de producenter hon tidigare mött i jobbet.

Vad drivs du av i ditt arbete?

– Först och främst tycker jag att jag har världens roligaste jobb. Anledningen till att jag tycker så mycket om det jag gör är de gånger man får berätta någonting om oss människor som gör att man känner en större förståelse för något. Det spelar ingen roll vad det är för genre, om det är barnfilm, komedi eller drama. I många av de produktioner jag har arbetat med tycker jag att det är så. Ganska spontant tänker jag på HBO-serien Gösta (2019), som Lukas Moodysson skrev och regisserade, som visar så många olika sidor av oss människor. Samma sak med Se upp för Jönssonligan, och Dag för dag (2021) där vänskap och att ta hand varandra spelar en viktig roll. Alla de nämnda genomsyras av mänsklighet, värme, humor och tillspetsad kritik av samhället, men på helt olika vis.

Du har arbetat med en stor mängd filmer, hur väljer du vilka projekt du vill jobba med?

– Jag skulle säga att det är vilka personer som är med och att de har en djupare och välgrundad anledning till att förmedla något specifikt. En vilja att göra något som känns viktigt och bra vilket man kan göra på många olika sätt, bara man gör det med omsorg och utifrån de förutsättningar man har. Det är väl hela sammanhanget som gör att jag väljer ett projekt, men även timing såklart. Jag har varit tvungen att tacka nej till en massa bra saker som jag verkligen velat göra för att tillfälle inte givits just då. Och samma sak åt det positiva hållet, det kan dyka upp något skithäftigt och så har man istället jättebra timing.

På juldagen har filmen Se upp för Jönssonligan premiär. I den kommer Sickan ut ur fängelset samtidigt som hans kumpaner har blivit hederliga. Genom ett enkelt inbrottsuppdrag, som Sickan ensam tilldelas av en brottsförmedlare, hamnar han plötsligt i ett nät som sträcker sig hela vägen in i storpolitiken. Chansen på ett byte på flera miljoner dyker upp och detta gör att Jönssonligan återförenas. Under inspelningen av filmen arbetade Carlsten tillsammans med producenterna Fatima Varhos och Joshua Mehr.

– Vi har varit lite som ett cykellag, en har varit längst fram och dragit och de andra har bytt av när det har behövts. Jag var med hela tiden från ”preppen”, under inspelning och en bit in i postproduktionen som, av olika anledningar, blev förlängd. Det gjorde att jag hoppade över till mitt nästa projekt Dag för dag, eftersom det var planerat sedan innan. Det roliga med inspelningen av Jönssonligan var att den innebar att hitta många lekfulla lösningar. Vi gjorde scener som skulle vara spektakulära men på ett smart och kreativt sätt. Vi hade inte så stor budget så vi fick vara uppfinningsrika, vi testade nya metoder vilket var både lärorikt och utmanande.

Som en konsekvens av restriktionerna kring covid-19 kommer Se upp för Jönssonligan ha sin premiär på en streamingtjänst istället för på bio, hur känner du inför det?

– Det är lite dubbelt tycker jag. Det hade varit en fantastisk upplevelse att få visa och dela den med folk på biograf, för det är verkligen en biograffilm. Samtidigt tittar jag själv jättegärna på film på min tv. Jag tror att det är vanligt att folk gör så nuförtiden. Man vill ju såklart att så många som möjligt ska få se den film man gjort.

Filmen Dag för dag, som kommer ha premiär hösten 2021, spelades in redan 2019. Filmen handlar om ett brokigt gäng och en resa mellan Göteborg och Schweiz där en mans sista önskan gör att fem personer kommer samman i en husbil. Vänskap över generationsgränser och kärlek på ålderns höst utvecklas. Samtidigt fattas livsavgörande beslut.

Vill du berätta om vad som har varit roligt och vilka som har varit utmaningarna i arbetet med Dag för dag?

– När man tittar på filmen idag känns det nästan som fantasy. Att det är fem personer, varav tre lite äldre, som åker tillsammans i en trång husbil genom Europa och upplever en hel del galna äventyr, just för tillfället känns det helt overkligt. Vi filmade i Göteborg, Köpenhamn, Berlin, Zagreb och några ställen i Slovakien och vid kusten i Kroatien. Visst hände det lite jobbiga grejer men på det stora hela var det en fantastisk upplevelse med många utmaningar, som väder och sådant som man inte kan styra över. Rent logistiskt var det också en väldigt komplicerad inspelning, även om det är lite som ett kammarspel när det är fem personer som åker runt i en bil så är det inte riktigt så enkelt när man ska göra det på riktigt och samtidigt filma det. Det är en del storslagna scener med också.

– För ganska precis ett år sedan var vi färdiga med filmen, och sen var det klippning och postproduktion som pågick under hela våren. Det funkade ganska bra, trots allt. Men vi hade ju några stycken i riskgruppen för corona som var med så vi kunde inte göra eftersynk som planerat, det fick vi lösa på lite annorlunda sätt eftersom de inte bodde i Stockholm och kunde komma hit. Exempelvis skickade vi en ljudtekniker hem till en av våra skådespelare för att spela in några extra repliker och en sång. De fick stå utomhus och spela in medan Felix Herngren fick regissera via zoom. Jag tror att alla kommer ha jättestort utbyte av filmen oavsett hur gammal man är, men primärt är målgruppen lite äldre och därför har vi skjutit fram premiären till nästa år för att publiken ska kunna känna sig trygg i att komma till biograferna. Både Dag för dag och Se upp för Jönssonligan är riktigt bra filmer. Dom är väldigt olika och jag är glad att vara en del av dem. Jag är stolt över att vi klarat av att skapa dem trots alla utmaningar vi stött på under vägen.

I dagsläget är Carlsten mitt uppe i produktionen av den kommande Netflix-serien Folk med ångest, en komediserie om ett gisslandrama iscensatt av misslyckade bankrånare. Historien är baserad på Fredrick Backmans roman med samma namn. För regi står Felix Herngren. Bland karaktärerna, beskrivet av Netflix, finns ”en fastighetsmäklare, två IKEA-missbrukare, en gravid kvinna, en självmordsbenägen miljonär och en kanin”.

Vill du berätta om arbetet med Folk med ångest?

– Det är nästan samma team som var med och gjorde Dag för dag som arbetar med serien. Det är väldigt utmanande att jobba med en produktion just nu och då är det värdefullt att få göra det tillsammans med proffsiga personer som man har fullt förtroende för. Vi började planera i januari-februari och när första vågen av corona kom tänkte man att det var skönt att vi hade planerat att börja filma så långt fram som i november. Men nu måste jag säga att det nästan känns värre än vad jag kunde föreställa mig att arbeta i produktion än i våras. Jag ska inte säga att dom som jobbade då inte hade problem och utmaningar men nu är det också väldigt tufft. Varenda timme folk är friska är man glad, och tacksam att det funkar. Vi har en stor och omfattande säkerhetsorganisation men man kan trots det inte garantera att alla ska hålla sig friska.

Carlsten kallar de hälsorelaterade åtgärderna för rigorösa och radar upp en mängd av dem, som exempelvis att alla måste bära munskydd, endast ett begränsat antal personer får vara på inspelningsplatsen samtidigt, utrustning tvättas och desinficeras kontinuerligt, det måste finnas olika toaletter, och att fysiska avstånd måste hållas, vilket leder till mer planerings- och logistiktid än någonsin förut. Hon menar att det är en tuff situation för alla, men för de som ska planera hur alla ska jobba har arbetsbelastningen blivit mycket värre.

– Det är väldigt utmanande, men det som är roligt med det här jobbet annars är såklart roligt nu också. Det är väldigt härligt när alla jobbar mot samma mål, när man verkligen känner folks engagemang. Varken framför eller bakom kameran har det förändrats, även om det numera hela tiden finns en underliggande oro för covid. Man bli så glad när man får se på dagstagningarna och det som verkligen skapas framför kameran. Det är otroligt glädjande och välgörande, det gör att man bara vill fortsätta.

Den inställningen återkommer när Carlsten får frågan om hur hon, i stort, ser på upp- och nedgångar genom sin karriär, såhär långt. Hon menar att det har gått bra, men att det självklart varit jobbigt i perioder då hon ifrågasatt varför hon haft just det jobb hon haft. Hon jämför det med upplevelsen av att föda ett barn.

– Det kan verkligen vara skitjobbigt och man tänker att aldrig mer vill jag utsätta mig för det här. Men sen finns det något positivt i kroppen som gör att man glömmer bort det där jobbiga och så kommer man egentligen bara ihåg det som var bra. Det är säkert olika från person till person, men jag förtränger tydligen på något sätt de gånger jag känt så. Man kan inte grotta ned sig i det som gjort att man mått dåligt, man får ta vara på det som var bra och positivt – jag försöker göra det i alla fall.

 

Se upp för Jönssonligan har fått sex Guldbaggenomineringar, bland annat i kategorierna Bästa kvinnliga biroll, Bästa kostym och Bästa scenografi.

  • Author Rebecka Uhlin

Search in:
Professional Directory or Articles