Annika Rogell är en Stockholmsbaserad flerfaldigt prisbelönad producent som driver det egna produktionsbolaget Tangy AB. Filmintresset infann sig tidigt med en fascination för både foto, ljud, musik, text och alla andra betydelsebärande element. Mellan 2002-2003 studerade hon det inte helt distinkta ämnet ”gestaltningskomponenter i nya konvergerande medier” på Gotland. Något som genererade ett stipendium från Stiftelsen Tidningarna på Gotland. Men vilken roll i filmbranschen hon skulle anta var inte utkristalliserad. Personregi lockade henne inte särskilt. Men som producent skulle hon kunna få lägga sig i alla beståndsdelar från en annan position.
Efter examen i filmproduktion på Dramatiska Institutet 2007 uppnådde hon drömmen. Där gjorde hon kortfilmen Djur och bur tillsammans med manusförfattaren Per Gavatin som kom att bli en samarbetspartner även i DI-produktionerna Valborg, Mellan 11 och 12 och Travemünde Trelleborg, samt senare Yoghurt (2010). Regissör till samtliga filmer var Sanna Lenken som kom att bli Rogells nära vän och parhäst i filmskapandet.
Rogell jobbade för Memfis, Garagefilm, Fasad och Anagram innan hon anslöts till dokumentärfilmproduktionsbolaget Story AB där hon stod som producent bakom Göran Hugo Olssons essäfilm The Black Power Mixtape 1967-1975 (2011) om den amerikanska medborgarrättsrörelsens mest dramatiska år. Filmen som hade premiär på Sundance Film Festival belönades där med World Cinema Documentary Editing Award och har fått flera andra priser. Bland annat Guldbagge för bästa dokumentär, bästa klipp och bästa musik och Black Reel för bästa dokumentär vid Black Reel Awards.
Magkänslan gäller när det kommer till vilka projekt hon tar sig an, men hon dras till samhällsrelaterade politiska teman. Novellfilmen Dublin i regi av David Aronowitsch handlar om en ung man som hamnat i limbo i immigrationspolitiken, ett så kallat Dublinfall, är ett exempel. Samarbetet med Olsson som fortsatte med Om våld (2014), även den ett collage av dokumentärt arkivmaterial, denna gång om avgörande ögonblick i tredje världens frigörelsekamp.
Redan 2011 började DI-kumpanerna Rogell-Lenken fila på en film om en flicka och hennes äldre syster som lider av ätstöringar. De höll samtidigt ett annat uppslag, en film om hemtjänst kokande. Men under en några workshop-veckor vid EAVE, Producers’ Workshop, pitchade de idén till Min lilla syster och lyckades även få det tyska tv-bolaget ZDF att nappa. Finansieringskämpande och svårigheter med huvudrollstillsättningen drog ut på tiden och under väntan producerade de kortfilmen, ett slags förstudie till långfilmen, Äta lunch (2012). Denna handlar om några unga personer på en ätstörningsklinik som går i ångestfylld närkamp med flottiga köttbullar som ska ätas på tid under övervakning.
2013 startade Rogell det egna bolaget Tangy AB och färdigställde Min lilla syster som hade premiär 2015 vid Göteborgs Filmfestival där den fick priset som Bästa nordiska film. Fyndet Rebecka Josephson i huvudrollen fick priset för bästa kvinnliga skådespelare vid International Urban Film Festival i Teheran. Filmen belönades med Kristallbjörnen i Berlin plus ett hedersomnämnande, och guldbaggenominerades i fem kategorier, bland dem Bästa film och Bästa regi 2016. Rogell själv utsågs till Producer on the Move vid Filmfestivalen i Cannes 2015.
Ytterligare en kortfilm har Rogell-Lenken fått ihop tillsammans. Nattbarn som bygger på Hanna Gustafssons animerade roman om 14-åriga Iggy, ett taggigt men mjukt hårdrocksemo och hennes flykt till internets alternativa verklighet. Rogell hann sticka emellan med Fragment av ett liv i fyra scener, åter med Aronowitsch. En kortfilm om Liban, vars kusin från USA dimper ner i hans liv och förväntas bli som en bror. Därtill TV4-serien Småstaden. En komedi där Sveriges yngste kommunalråd förväntas rädda den hopplöst förlorade kommunen Larstad.
Nästa projekt var långfilmsdebuterande Sara Jordenös vougeing-dokumentär Kiki, som öppnade Tempo dokumentärfestival 2016. Rogell samproducerade med amerikanska producenten Lori Cheatle och filmen blev uttagen till den prestigefulla Sundance Film Festival. Den dansande hyllningen till HBTQ-rörelsen vann priset för bästa dokumentär, Teddy Awards, i Berlin 2016.
“En vision blir verklighet”, sa Rogell inför inspelningsstarten av sitt nästa stora filmprojekt, Aniara 2016. Det var då sextio år sedan Martinsons rymdepos Aniara gavs ut. Ett verk som sedan dess satts upp som opera, teater och tv-film. Men nu skall den för första gången filmatiseras, i regi av Pella Kågerman och Hugo Lilja. Huvudsakligen inspelad på Gotland skildrar denna svenska sci-fi-klassiker hur mänskligheten tvingats emigrera från en miljöförstörd obeboelig jord till planeten Mars. På vägen dit hamnar rymdskeppet, som är lika stort som stadsdelen Södermalm, ur kurs på grund av allt rymdskrot. Filmen beräknas ha premiär 2018.
Louise Lagerström (2018)
Källor: Intervju Kjellson & Wik podcast 2015, KINO SR1 2015, SVD nov 2016
Basic info
Main profession: Producer
Born: 1981
Active: 2007-
Links
Filmography
Producent:
Motståndaren (2022)
Aniara (2019)
Konstnären får barn (2018)
Fragment av ett liv i fyra scener (2016)
Kiki (2016)
Nattbarn (2016)
Min lilla syster (2015)
Om våld (2014)
Dublin (2012)
Äta lunch (2012)
The Black Power Mixtape 1967-1975 (2011)
Yoghurt (2010)
Travemünde Trelleborg (2009)
Mellan 11 och 12 (2008)
Valborg (2008)
Djur och bur (2007)
Produktionsledare:
Avalon (2012)
Hassel – Privatspanarna (2012)
FAD (First Assistant Director):
Mellan 11 och 12 (2008)
Rådgivare:
She’s Wild Again Tonight (2015)
Exekutiv producent:
Jag är Dublin (2015)
Produktionskoordinator:
Nina Frisk (2007)
Praktikant:
Småvilt (2009)
Övrig medarbetare:
The Quiet Roar (2014)
Beck – i Guds namn (2007)