I inledningen av sitt sommarprogram i Sveriges Radios Sommar i P1 2001 berättar Catti Brandelius om frustrationen över att inte bli antagen till konstskola. Hon beskriver hur hennes hjärta blev svart av avund när en väninna några år tidigare berättat att hon blivit antagen till fotohögskola. Samtidigt hade Brandelius precis fått besked om att hon själv inte kommit in på Konstfack, det var fjärde försöket – på femte kom hon in.
Mellan 1997–2000 studerade Brandelius fri konst vid Konstfack i Stockholm, en tid som innefattade ett utbyte till Chelsea College of Art and Design i London. Några år senare, mellan 2007–2009, var hon specialelev för konstnären och filmaren Marie-Louise Ekman och projektelev på den grafiska avdelningen vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Brandelius arbete grundar sig i fotografiet som uttryckssätt, men har utvecklats till att innefatta tekniker som video, teckning, screentryck, popmusik, steppdans och poesi.
Brandelius konstnärskap utmärks av ett antal alter egon, där Miss Universum var det första. Ett alias som kom till då Brandelius var doasångerska i bandet Doktor Kosmos, som hon var med och bildade 1991. Under tiden som student vid Konstfack kom dock Miss Universum att utvecklas och bli en del av Brandelius självständiga arbete. I takt med det började alter egot reagera på omvärlden utifrån en feministisk ståndpunkt, vilket innefattade att hon ansåg sig vara bäst – veta, kunna och äga precis allt. Hon utmanade bilden av de ”skönhetsmissar” som skildrades på tv, och i stället för att behaga ifrågasatte hon.
I rollen som Miss Universum har Brandelius bland annat gjort ett antal videoverk. I En vanlig dag (1997) riktar hon sig direkt mot England och dess folk, hon presenterar sig själv som Miss Universum samtidigt som hon på ett humoristiskt sätt driver med konceptet av att leva i lyx – med tjänstefolk som gör frukost, läser tidningen, fixar håret, städar och dansar för henne. Det senare verket Ellen Key (2001) kom till efter att Brandelius fått barn och inte var beredd på hur omfattande livet skulle förändras. Efter att ha sett ett tv-program om den feministiska tänkaren och författaren Ellen Key kom videon till. Den utgår från Keys idéer och sätter ljus på motsättningen mellan idealet att vara en fri kvinna och att vara en nybliven mamma. I skepnaden av Miss Universum har Brandelius även gjort videoverken På tunnelbanan (2001) och Ah-det är Konsten (2001). Brandelius skapade nya verk som Miss Universum fram till 2005, efter det har hennes videor fortsatt att visas på exempelvis Moderna Museet 2013 och Filmform RE:VIEW 2018.
Brandelius anser att konst i form av performance är den starkaste, eftersom det innebär att hon får ett direkt möte med publiken. Att klä ut sig och agera i rollen som någon annan gör henne bekväm och bland andra alter egon syns Evert Taube, Red Cloud Carter och Självhjälpen. Precis som med Miss Universum är syftet med dessa att utifrån den egna erfarenheten diskutera ämnen som feminism, politik och konst. Brandelius använder sig även av, vad hon menar är, sina egna tillkortakommanden när hon strävar efter att skapa konst som blir både allmängiltig och sprängkraftig.
När en önskan om att gestalta ”världens smartaste” uppstod skapade Brandelius alter egot Profesora. I rollen släppte hon videoverket Forskningsrapporterna (2007), där hon utmanar bilden av vad som förstås vara kunskap. När hon senare ville experimentera med fysiska uttryck kom alter egot Elitakrobaten till, hon var starkare än filmkaraktären Rocky Balboa och smidigare än OS-medaljören Nadia Comaneci. Kortfilmen Eliakrobaten (2017) skildrar den kamp det innebär att nå målen, men också den tillfredställelse det innebär att lyckas. Filmen har bland annat visats vid Göteborgs Filmfestival.
I april 2019 hade Brandelius vernissage för projektet 365 porträtt av Jari vid Kristianstad Konsthall, den dittills största utställning hon haft. Det var första gången arbetet visades och till Kristianstadsbladet sa hon att verket sticker ut på det sätt att hon inte själv fungerar som huvudperson. I stället kretsar det kring musan och hennes dåvarande man Jari Engqvist och en av frågorna Brandelius ställde sig var: ”Hur påverkas relationen mellan konstnären och den avbildade under processen?” Som inspiration för projektet låg bland annat Laura Mulveys feministiska filmteori om ”den manliga blicken”, ett begrepp som myntades redan på 70-talet. Så småningom kom Brandelius att rikta blicken mot sig själv igen. Ur projektet om Engqvist utvecklades alter egot Showtjejen, en position där hon ville studera musans roll. Showtjejen bär ofta höga klackar och bikini. Hon är kantstött men erfaren och har uppträtt i hyresgästföreningens lokal, men också på de allra största av scener – som Studio 54. I skepnaden av Showtjejen har Brandelius bland annat gjort videoverket Skadad, biten, hunsad (2021) där hon uppträder tillsammans med sin hund, något Showtjejen ofta gör.
Rebecka Uhlin (2023)
Källor: cattibrandelius.se, Kristianstadsbladet (12 april, 2019), Kurioso, Sveriges Radio. Citat från Catti Brandelius hemsida.
Basic info
Main profession: Director
Born: 1971
Active: 1991-
Filmography
Regi:
Skadad, biten, hunsad (3 min, 2021)
Bara stjärnorna ser på (4 min, 2018)
Elitakrobaten (20 min, 2017)
Självhjälpen på Bukowskis (8 min, 2014)
Förortsindianen (9 min, 2012)
Jag vägrar kolla på tv (4 min, 2010)
Songs about Sculptures (7 min, 2009)
Jag ska bli Evert Taube (3 min, 2007)
Kärlek Solsken och Sång (4 min, 2007)
Forskningsrapporterna (3 min, 2007)
Drottning eller Psyko (3 min, 2007)
Artemisia (5 min, 2007)
Virginia Woolf (2 min, 2007)
Tusen brev till Dig (5 min, 2007)
Moderlighetens Idé (2 min, 2006)
Fertilize (3 min, 2003)
Shopaholic (3 min, 2004)
Across the Universe (3 min, 2003)
Ellen Key (5 min, 2001)
Ah- Det är Konsten (3 min, 2001)
På tunnelbanan (4 min, 2001)
Streets of Bredäng (3 min, 2000)
Public Service (15 min, 1999)
En vanlig dag (5 min, 1996)