Elin Wägner (SE)

Författare, manusförfattare, journalist och framför allt en för sin tid tongivande feminist. Född i Lund 1882. Död i Lilla Björka, Bergs socken, Kronobergs län 1949.

Sin första kontakt med filmen fick Elin Wägner redan 1911 då hon skrev manus till Hon fick platsen eller Exkonung Manuel i Stockholm (1911), där hon dessutom gjorde rollen av “ett pennskaft” (journalist). Filmen gjordes “till förmån för bildandet af de Kvinnliga Journalisternas Stipendiefond.” Samtliga roller spelades av mer eller mindre kända stockholmsjournalister, som krediterades med sina signaturer. Filmen rönte stor framgång och var antagligen en bidragande orsak till att Elin Wägner samma år engagerades av N P Nilsson (“Häst-Nisse”) att skriva manuskriptet till Systrarna (1912) som regisserades av Anna Hofman-Uddgren. Efter detta följde Ungdom (1927) och Efterlyst (1939). Dessa var alla originalverk för filmen även om Efterlyst ses ibland som en nyskriven fortsättning på Norrtullsligan (1923). Flera av hennes böcker kom att filmatiseras, men av dessa var det bara Åsa-Hanna (1946) som Wägner själv stod för manus.

Elin Wägners skönlitterära gärning behandlar ämnen som kvinnors rättigheter och kvinnlig rösträtt, fredsfrågor, sociala frågor och miljöfrågor. Wägners feminism ifrågasatte samhället i grunden med dess maskulint dirigerade krig och utnyttjande av miljö och människor.

Elin Wägner föddes i Lund 1882 och var bara tre år när hennes mor dog vid den yngre brodern Haralds födelse. Åren 1903–04 arbetade hon som journalist på Helsingborgsposten och 1904–05 på Vårt Land. Mellan åren 1907–17 var hon redaktionssekreterare på Idun, där hon skrev om kända författare och målare men också om aktuella sociala frågor, framför allt om kvinnors situation. Detta gick igen i hennes skönlitterära verk. Hennes första romaner, “Norrtullsligan” (1908), som senare kom att filmatiseras, och “Pennskaftet” (1910) diskuterar kvinnliga kontoristers liv respektive rösträttsfrågan i kvick och realistisk prosa. I “Helga Wisbeck” (1913) ges ett tidigt porträtt av en kvinnlig läkare som valt att satsa på sitt yrke.

Idédebatten under första världskriget gjorde Wägner till övertygad pacifist och aktiv fredskämpe, vilket speglas i romanen “Släkten Jerneplogs framgång” (1916) och under 1920-talet engagerade sig Wägner i internationellt hjälparbete och deltog i Rädda Barnens bildande 1919. Samma år var hon med och bildade en svensk avdelning av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet och gjorde flera reportageresor i det krigshärjade Europa.

1910 hade Wägner gift sig med litteraturvetaren John Landquist och äktenskapet höll till 1922. Efter skilsmässan flyttade Wägner till herrgården Fogelstad utanför Katrineholm där riksdagsledamoten Elisabeth Tamm samlat en grupp kvinnor som kom att kallas Fogelstadsgruppen. De ville bedriva folkbildning: nu när kvinnorna fått rösträtt till andra kammaren måste de ju veta vad de skall använda rösträtten till! Några andra kvinnor som ingick i gruppen var Honorine Hermelin, Ada Nilsson och Kerstin Hesselgren. Wägner stannade på Fogelstad under större delen av 1922 och under denna tid bildades Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad.

På våren 1923 ville Tamm starta en tidning för kvinnor, Tidevarvet, som skulle vara en politisk-kulturell veckotidning och som Wägner blev chefredaktör för 1924, och fram till 1927, och fortsatte sedan som verksam skribent vid fram till 1936. Medarbetare i tidningen var bland andra teologen Emilia Fogelklou, advokaten Eva Andén, författare Frida Stéenhoff, litteraturkritikern Klara Johanson samt Kerstin Hesselgren och Elisabeth Tamm. Wägner skrev kulturartiklar, artiklar om pacifism och hennes egna noveller gick som följetonger i tidningen. Under hennes tid som chefredaktör debuterade Moa Martinson i Tidevarvet.

På 1930-talet utkom flera betydande romaner, bl.a. de delvis självbiografiska “Genomskådad” (1937) och “Hemlighetsfull” (1938). År 1941 kom hennes utan tvekan märkligaste bok, “Väckarklocka”, en kulturkritisk och debatterande essä om begynnande miljöförstöring, där begreppen kvinna, jord och fred stod i centrum. Idémässigt var boken 30 år före sin tid, och det var först vid andra utgåvan 1978 som den fick genomslag.

Elin Wägner blev ledamot av Samfundet De Nio 1937 och invaldes i Svenska Akademien 1944 som andra kvinna, sedan hon skrivit en viktig biografi över sin föregångare Selma Lagerlöf (1–2, 1942–43).

Katerina Nilsson (2016)

 

Övrigt: Föräldrarna var rektorn fil. dr Sven Wägner och Anna (född Ekedahl), prästdotter från Tolg i Småland och brorsdotter till domprost Esaias Ekedahl. Brodern Harald Wägner var journalist, och brorsdottern var Ria Wägner, också hon författare samt översättare och programledare. Rias mor Ellen Rydelius, journalist och översättare, stod modell till huvudkaraktären i Pennskaftet.

Basic info

Main profession: Other profession
Born: 1882
Died: 1949
Active: 1912-1946

Filmography

Manus:
Åsa-Hanna (1946)
Efterlyst (1939)
Ungdom (1927)
Systrarna (1912)
Hon fick platsen eller Exkonung Manuel i Stockholm (1911)

Idé:
Efterlyst (1939)

Roll:
Svensk Filmindustris veckorevy 1933. Författarna i julmarknaden (1933)
Hon fick platsen eller Exkonung Manuel i Stockholm (1911)

Read more about the films at Svensk Filmdatabas (SE)

Published works

Från det jordiska museet (1907)
Norrtullsligan (1908)
Pennskaftet (1910)
Helga Wisbeck (1913)
Mannen och körsbären (1914)
Camillas äktenskap (1915)
Släkten Jerneploogs framgång (1916)
Elgström, Anna Lenah; Stéenhoff Frida, Wägner Elin, Glücklich Wilma (1917). Den kinesiska muren: Rosika Schwimmers kamp för rätten och hennes krig mot kriget. Stockholm: Dahlberg & Co. Libris 8213425 (antologi)
Åsa-Hanna (1918)
Kvarteret Oron (1919)
Den befriade kärleken (1919)
Den förödda vingården (1920)
Nyckelknippan (1921)
Den namnlösa (1922)
Från Seine, Rhen och Ruhr (1923)
Silverforsen (1924)
Natten till söndag (1926)
De fem pärlorna (1927)
Den odödliga gärningen (1928)
Svalorna flyga högt (1929)
Korpungen och jag (1930)
Gammalrödja (1931)
Dialogen fortsätter (1932)
Mannen vid min sida (1933)
Vändkorset (1934)
Genomskådad (1937)
Hemlighetsfull (1938)
Tusen år i Småland (1939)
Fred med jorden (1940)
Väckarklocka (1941)
Selma Lagerlöf I (1942)
Selma Lagerlöf II (1943)
Hans Larsson (1944)
Vinden vände bladen (1947)
Spinnerskan (1948)
Fredrika Bremer (1949) (postumt utgiven)

Awards

1923: De Nios Stora Pris

I would like to . . .

ContactChange or add informationGet in touch with us

Note:

Nordic Women in Film treats any personal data submitted in the form according to GDPR regulations. Should these not be your own data, you are responsible for informing the person in question about processing of their data. Read more about our Privacy Policy here.

Search in:
Professional Directory or Articles