Ingegerd Hellner (SE)

Regissör, manusförfattare, klippare, mm. Född 1939, verksam från 1972.

Dramatiska Institutet (DI) startade sin verksamhet i Svenska Filminstitutets lokaler på Gärdet 1970. Det var då en direkt men utökad fortsättning på den filmskoleverksamhet som Filminstitutet bedrivit i Europa Films lokaler i Sundbyberg sedan 1963 och Ingegerd Hellner kom att tillhöra den första filmkullen som togs in.

Den treåriga utbildningen avslutades för Ingegerds del med två kortfilmer, Kärleksförklaringen och Tryggarekan, bägge 1972. Den första handlade om ett komiskt intermezzo i julhandeln, den senare om ett par småpojkar som går vilse i ett av de nya förortsområden som vid den tiden växte upp runt Stockholm.

1960-talet med filmavtalet som kom 1963, hade varit en hoppfull tid för unga filmare och många av våra mest kända regissörer fick sitt genombrott på 60-talet: Jonas Cornell, Kjell Grede, Vilgot Sjöman, Jan Troell och Bo Widerberg – och Mai Zetterling som ensam kvinna. Men i mitten av 70-talet hårdnade filmklimatet. De kommersiella filmbolagen satte stopp för nya chansningar. Något hjälpte det att Filminstitutet nu, under ett 10-tal år, fick möjlighet att producera, men alltför många gånger kom det att handla om engångsregissörer. Och om debutfilmen inte gick bra blev det sällan någon mer film.

Ingegerd Hellner kom att tillhöra dem, trots att hennes debut, Stortjuven, blev ganska uppmärksammad och till och med prisbelönt (Chaplin-priset och ett pris för bästa ungdomsfilm i Gijon). Det var producenten Pelle Berglund som gav henne chansen, med en historia som knöt an till hennes kortfilm om småpojkarna i förorten. Denna gång handlade det om en 13-åring ”på glid” i samhället, skolk, stulna bilar och smärre inbrott. Manuset av Ronnie Busk var till stor del självbiografiskt. Det var en lågmäld, på ytan odramatisk och verklighetsnära skildring av en pojkes vilsenhet och de vuxnas ljumma välvilja och brist på engagemang.

Det blev en tuffare inspelning än Ingegerd hade väntat sig, den drog ut på tiden och blev dyrare än beräknat. När Stortjuven hade premiär 1979 kostade distributören knappt på filmen någon marknadsföring, eftersom den inte bedömdes som kommersiellt gångbar. När dagspresskritiken dessutom sablade ner filmen var dess öde avgjort. Filmen togs ned från repertoaren efter en vecka. Stortjuven lyckades ändå nå en större publik, eftersom den kom att distribueras i 16mm-kopior till landets skolar inom ramen för Filminstitutets dåvarande Bio 16-verksamhet.

Ingegerd Hellner har senare berättat att hon kände sig obekväm i regissörsrollen och kritiken sammanfattades av Monika Tunbäck Hanson i GP: ”Stortjuven lever bäst genom det den har att berätta, och mindre genom sättet som den berättas på”. Det blev ingen mer film för Ingegerd Hellners del, men en hel del teater.

Bengt Forslund (2018)

Basic info

Main profession: Director
Born: 1939
Active: 1972-

Filmography

Regi:
Stortjuven (1979)
Kärleksförklaringen (1972)
Tryggarekan (1972)
Manus:
Kärleksförklaringen (1972)
Tryggarekan (1972)
Klippning:
Kärleksförklaringen (1972)
Tryggarekan (1972)
Maskör:
Studentexamen (1974)

Read more about the films at Svensk Filmdatabas (SE)

Awards

Chaplin-priset 1979 Stortjuven
Pris som bästa ungdomsfilm  i Gijón 1979

I would like to . . .

ContactChange or add informationGet in touch with us

Note:

Nordic Women in Film treats any personal data submitted in the form according to GDPR regulations. Should these not be your own data, you are responsible for informing the person in question about processing of their data. Read more about our Privacy Policy here.

Search in:
Professional Directory or Articles