Judith Hollander kom, som så många andra kvinnliga regissörer som debuterade på 1970-talet, till filmen via teatern och tv. 1978 skrev hon manus och regisserade Tjejerna gör uppror, en tv-serie i tre delar, som idag framstår som en viktig feministisk skildring av tonårstjejer och könsroller.
Ett kapitel i Malena Jansons bok ”När bara den bästa TV:n var god nog åt barnen” (2015) handlar om tv-serien Tjejerna gör uppror av Judith Hollander. Hollander hade gjort en tv-film 1972 med Lasse Sarri, Mot Söderhavet, och sedan ägnat sig åt teater när producenten Ingrid Edström tog kontakt och gav henne ett antal böcker att läsa. Hollander tyckte om karaktärerna och humorn i Jenterne gjør uppror av Frøydis Guldahl. Resultatet blev tv-serien Tjejerna gör uppror som till stora delar spelades in i en skola i Bredäng, en förort på tunnelbaneavstånd till Stockholm.
Så här skriver Malena Janson: ”Tjejerna gör uppror är intressant genom att dess tematik är nedslående aktuell än idag, samtidigt som den till både form och innehåll är utpräglat tidstypisk; det är en serie som varken hade kunnat göras förr eller senare. Den sammanfaller i tiden med att diskussionerna om könsrollerna efter ett decennium av intensiv kvinnokamp kulminerade inom barnkulturen och på Sveriges Radio, såväl som i samhället i stort.”
Hollander gjorde ytterligare ett par tv-filmer och kortfilmer, bland annat Det stora barnkalaset (1981) där hon skrev manus tillsammans med författaren Barbro Lindgren.
Långfilmsdebuten med Min pappa är Tarzan (1986) blev en besvikelse, inte minst för Hollander som avsade sig ansvaret som filmens regissör. Filmen sågades rejält av filmkritikerna som såg mängder av problem, både med skådespelarnas insatser, det statiska bildspråket, ateljébygget och det undermåliga ljudarbetet – det senare var anledningen till Hollanders avhopp. Burlesken som överlevnad och strategi och den originella idén med att låta historien berättas ur en guldhamsters synvinkel kommenterades inte, trots att de var Hollanders idéer. Hollander skrev manus efter en barnbok av Tove Ellefsen, en berättelse om hur en liten flicka hanterar en frånvarande pappa, en deppig mamma och en excentrisk mormor. Idag, när stormen har lagt sig, är filmen kanske värd en andra chans.
Inför en reprissändning i tv av Tjejerna gör uppror ombads Hollander skriva en bloggtext på SVT Opinion om vad som förändrats över tid för tonårstjejer förr och nu. Så här reflekterar hon: ”En skillnad idag, på 2000-talet, en skillnad från både min egen skolgång på 1950-talet och tjejerna som jag intervjuade för TV-serien, är att tjejerna på 2000-talet är brådmogna och inkastade i en fysisk vuxenvärld ett par år tidigare.
Jag läste boken Tusen gånger starkare när den kom. Och blev förtvivlad. Dess slut är mycket sorgligare än slutet i Tjejerna gör uppror. I Tusen gånger starkare har huvudrollsinnehavaren ingen vapendragare, som jag minns det. I Tjejerna gör uppror går flickorna ihop och stöder varandra och kampen för rättvisa i den orättvisa skolvärlden vinner på slutet. Som det ser ut idag i skolan var det kanske naivt.”
Text av Mikaela Kindblom
Basic info
Main profession: Director
Born: 1944
Active: 1977-
Filmography
Regi:
Midsommar (1991)
Min pappa är Tarzan (1986)
Kams – tokerier från Ådalen av Pelle Molin (1985)
Munspelet (1983)
Det stora barnkalaset (1981)
Kvinnoborgen (1978)
Tjejerna gör uppror (1977)
Manus:
Bang och världshistorien (2008)
Midsommar (1991)
Min pappa är Tarzan (1986)
Munspelet (1983)
Det stora barnkalaset (1981)
Tjejerna gör uppror (1977)
Foto:
Efter den tid som flytt (2014)
Roll:
Dumhet eller brott (1990)