Karin Swanström

Regissör, producent och skådespelare. Född 1873 i Norrköping. Död 1942 i Stockholm.

Karin Swanström är en av de stora doldisarna i svensk filmhistoria. Hon var skådespelare, regissör och regiassistent, men den yrkesroll som gav henne mest inflytande i den svenska filmindustrin var den som konstnärlig rådgivare på Svensk Filmindustri mellan 1933 och 1941. Detta Swanströms inflytande under en av de vitalaste perioderna i svensk filmhistoria går inte att bortse från, då det var hon som i stort sett bestämde vilka filmer som skulle spelas in under denna tid.
Swanström började 1890 vid Dramatens elevskola och redan under elevskoletiden uppmärksammades hennes skådespelarbegåvning när hon 1891 uppträdde i elevföreställningarna ”Blond och brunett” och ”Bröllopet på Ulfåsa”. 1892 engagerades hon av Dramaten och var där ytterligare fem år innan hon via ett år hos Hjalmar Selander 1897-1898 flyttade över till Svenska Teatern i Helsingfors 1899, där hon kom att ytterligare utveckla sin scenkonst.
Efter fem år flyttade hon tillbaka till Sverige och startade 1904 ett eget turnésällskap som skulle förbli verksamt in på 1920-talet. Detta blev ett av de mer kända med en repertoar som växlade mellan klassisk dramatik och rena farser. Både Karl Gerhard och Valdemar Dalquist, som för en tid tillhörde detta sällskap, har på var sitt håll givit livfulla skildringar hur det gick till på dessa turnéer. Karl Gerhard ger en bild av henne i ett par artiklar i Vecko-Journalen (nr 30 och 31, 1959) som en verklig primadonna men även som en duktig teatermänniska och regissör. På 1920-talet spelade hon på olika scener som Blanche och senare 1926-1931 på Oscars-teatern.
Som filmskådespelare går det att studera hennes insatser i alla de filmroller hon hann med mellan 1921 och 1942 då hon dog, 69 år gammal. Swanströms debut var i Mauritz Stillers De landsflyktige (1921) och både filmen och hon fick strålande kritik. Swanström beskrevs ”som den vackraste medelålders dam med scenisk rutin som kan uppletas.” Hon fortsatte att varva arbetet framför kameran, där hon utvecklade en imponerande bredd som karaktärsskådespelare, och bakom kameran, där hon styrde och ställde med järnhand, ständigt sekonderad av sin man, kapten Stellan Claësson.
1923 startade Albert Bonniers Förlag Bonnierfilm för att i första hand filmatisera egna litterära succéer. En ny filmateljé på Kungsholmen iordningställdes för det nya filmbolaget. Swanström utsågs 1924 till Bonnierfilms produktionsledare och kreativa kraft och redan samma år hade fyra filmer premiär. Först ut var filmatiseringen av det oerhört populära folklustspelet Hemslavinnor (1923, regi Ragnar Widestedt) med Dagmar Ebbesen i huvudrollen. Därefter följde komedierna Anna-Clara och hennes bröder (1923, regi Per Lindberg), Norrtullsligan (1923, regi Per Lindberg) efter en roman av Elin Wägner, samt hennes egen regidebut Boman på utställningen (1923), där hon även spelade den kvinnliga huvudrollen. Alla tre filmer hade premiär innan året var slut. Som regissör gjorde hon bara fyra stumfilmer, inspelade mellan 1923 och 1926, plus två ljudfilmer där hon enbart deltog som regiassistent.
Bonnierfilm gick i graven 1925 trots succéerna med actionkomedin Unge greven ta’r flickan och priset (1924) (regi Rune Carlsten) med Gösta Ekman och Kalle Utter (1925), med manus av Hjalmar Bergman, Anders de Wahl i titelrollen och regi av Karin Swanström. Trots att Kalle Utter (1925) blev en succé, särskilt för Swanströms del, blev det Bonnierfilms sista produktion. Swanström regisserade ytterligare två filmer som producerades i Kungsholmsateljén av bolaget Skandinavisk Film, Flygande holländaren (1925) blev en besvikelse men Flickan i frack (1926) var en charmig komedi som har kommit att räknas som en av den svenska stumfilmens komiska pärlor.
1933 fick Swanström överta ledningen av Svensk Filmindustris Filmstaden i Råsunda. Hennes första insats som producent, eller ”konstnärlig rådgivare”, var på Fridolf Rhudin-succén Simon i Backabo (1934, Gustaf Edgren). Under 1930-talet och fram till 1941, då hon tvingades avgå från sin post, möjligen på grund av ett manusplagiat, var Swanström Filmstadens obestridliga ledare. SF utvecklades till Sveriges största och mest inflytelserika filmbolag där så väl folklustspel som eleganta komedier och melodramer producerades. Där arbetade filmregissörer som Gustaf Molander, Gustaf Edgren och Weyler Hildebrand, och stjärnor som Sickan Carlsson, Tutta Rolf, Edvin Adolphson, Åke Söderblom och Ingrid Bergman.
1933 blev hon konstnärlig rådgivare, i praktiken produktionsledare, vid Svensk Filmindustri, en post hon upprätthåll till kort före sin bortgång. Som skådespelare var hon mångsidig med såväl tragiska roller som rent burleskt komiska på repertoaren. Under sin tid på SF gjorde hon ofta biroller som en ofta komisk och vimsig överklasstant som i Fasters millioner (1934) eller Bröllopsresan (1936), men även rena karaktärsporträtt av högreståndsfigurer som i På Solsidan (1936) och Äventyret (1936), samt även kvinnor av lägre klass som hushållerskan Boman i Swedenhielms (1935) och manufakturhandlare i Ryska snuvan (1937).
Som produktionsledare blev hon i hög grad ansvarig för den inriktning produktionen fick och då spelade erfarenheterna från turnérandet ofta in vid val av ämnen, som då ofta blev gamla slagnummer från scenen. Hon hade också sin särskilda betydelse som talangscout och bidrog till att unga talanger som t.ex. Ingrid Bergman och Alf Kjellin kom in vid filmen. Den bild som Birgit Tengroth ger i sina memoarer ”Jag vill ha tillbaka mitt liv” är dock ganska negativ och ger närmast intrycket av Karin Swanström som en machiavellisk maktfigur.
(Baserat på texter av Mikaela Kindblom (2011) och P O Qvist (2004). Red. KN )

Grundfakta

Yrke: Regissör
Född: 1873
Död: 1942
Verksamhetsår: 1892-1941

Filmografi

Regi:
Boman på utställningen (1923)
Flygande holländaren (1925)
Kalle Utter (1925)
Flickan i frack (1926)
Produktionsledare:
Anna-Clara och hennes bröder (1923)
Hemslavinnor (1923)
Norrtullsligan (1923)
Unge greven ta’r flickan och priset (1924)
Kalle Utter (1925)
Stora famnen (1940)
Springpojkar är vi allihopa (1941)
Regiassistent:
Vi som går köksvägen (1932)
Augustas lilla felsteg (1933)
Arkitekt:
Kalle Utter (1925)
Konstnärlig rådgivare:
Anderssonskans Kalle (1934)
Atlantäventyret (1934)
Fasters millioner (1934)
Pettersson – Sverige (1934)
Simon i Backabo (1934)
Uppsagd (1934)
Kärlek efter noter (1935)
Munkbrogreven (1935)
Swedenhielms (1935)
Äktenskapsleken (1935)
Familjens hemlighet (1936)
Johan Ulfstjerna (1936)
På Solsidan (1936)
Samvetsömma Adolf (1936)
Klart till drabbning (1937)
Konflikt (1937)
Blixt och dunder (1938)
Goda vänner och trogna grannar (1938)
Herr Husassistenten (1938)
Med folket för fosterlandet (1938)
Styrman Karlssons flammor (1938)
Två år i varje klass (1938)
Filmen om Emelie Högqvist (1939)
Gläd dig i din ungdom (1939)
Landstormens lilla Lotta (1939)
Rena rama sanningen (1939)
En, men ett lejon! (1940)
Hans Nåds testamente (1940)
Kyss henne! (1940)
Lillebror och jag (1940)
Stål (1940)
Gentlemannagangstern (1941)
Roll:
De landsflyktige (1921)
Anna-Clara och hennes bröder (1923)
Boman på utställningen (1923)
Hemslavinnor (1923)
Gösta Berlings saga/del I (1924)
Gösta Berlings saga/del II (1924)
Unge greven ta’r flickan och priset (1924)
Flygande holländaren (1925)
Kalle Utter (1925)
Skeppargatan 40 (1925)
Styrman Karlssons flammor (1925)
Flickan i frack (1926)
Flickorna Gyurkovics (1926)
Bara en danserska (1927)
En perfekt gentleman (1927)
Förseglade läppar (1927)
Hans engelska fru (1927)
Spökbaronen (1927)
Gustaf Wasa/del I (1928)
Gustaf Wasa/del II (1928)
Hans Kungl. Höghet shinglar (1928)
Parisiskor (1928)
När rosorna slå ut (1930)
En natt (1931)
Generalen (1931)
Halvvägs till himlen (1931)
Lika inför lagen (1931)
Längtan till havet (1931)
Trådlöst och kärleksfullt (1931)
Trötte Teodor (1931)
Sten Stensson Stéen från Eslöv på nya äventyr (1932)
Svarta rosor (1932)
Svärmor kommer (1932)
Vi som går köksvägen (1932)
Giftasvuxna döttrar (1933)
Fasters millioner (1934)
Kärlek efter noter (1935)
Minns du? (1935)
Swedenhielms (1935)
Äktenskapsleken (1935)
Familjens hemlighet (1936)
På Solsidan (1936)
Släkten är värst (1936)
Äventyret (1936)
Ryska snuvan (1937)
Den stora kärleken (1938)
Styrman Karlssons flammor (1938)
Sjöcharmörer (1939)
Juninatten (1940)
Stål (1940)
Morgondagens melodi (1942)
Stiller-fragment (1969)
Minns Ni? (1993)

Läs mer om filmerna i Svensk Filmdatabas

Bibliografi

Karl Gerhard ger en bild av Karin Swanström i ett par artiklar i Vecko-Journalen (nr 30 och 31, 1959)
Birgit Tengroth skriver om Swanström i sina memoarer ”Jag vill ha tillbaka mitt liv”.

Vet du mer om Karin Swanström?

Skriv gärna till oss om du tycker vi har missat något och om du har mer information att ge.

Sök personer eller artiklar