Stefania Lopez Svenstedts filmarbete drogs igång när ‘68 rörelsen kokade som hetast, och hennes verk kan argumenteras vara bland de främsta exemplen på filmskapare som levde vad de lärt. Hennes projekt med organisationen Filmcentrum var ständiga försök att skapa en ny form av dokumentärfilm som ändrar maktbalansen mellan filmskapare och subjekt, och som använder filmen som verktyg för politisk förändring, för att ge en röst till de som inte kunnat tala.
Stefania Lopez Svenstedt, född i Milano 1932, kom till Sverige i mitten på 50-talet och arbetade i tio år som fotomodell innan hon mot slutet av 60-talet vände sig till filmskapande. Tillsammans med sin framtida man Carl Henrik Svenstedt gjorde hon sin första kortfilm, Invasionen, with love (1969), som med effektfull korsklippning visar en luftkamp mellan stridsflygplan och närbilder av ett älskande par.
1968 var hon med och grundade organisationen Filmcentrum med målet “att direkt ta tillvara de egentliga producenternas, filmskaparnas intressen samt öka kontakten med publiken utan kommersiella mellanhänder,” som det beskrevs i en tidig programförklaring.
Organisationen föddes ur ‘68 rörelsen och arbetade för att bredda produktion- och distributionskanalerna för icke-kommersiell film och amatörfilmskapare. I pressen kallades de ofta representanter för Sveriges ‘fria filmare,’ alltså de filmare som existerade utanför den statliga finansieringens värld. De anordnade filmvisningar, publicerade den löpande tidskriften “Film & TV,” och distribuerade kortfilmspaket till utlandet. Filmcentrum var en öppet politisk och propagerande grupp, vilket vid flera tillfällen försvårade turnéerna i andra länder på grund av konflikter med publik. Organisationen fokuserade allt eftersom endast på professionellt filmskapande och engagerade sig mer och mer under 70-talets gång i den praktiska filmpolitiken.
Ett av Filmcentrums mest omskrivna projekt under denna tid ägde rum på Stockholmsterrassen under våren 1970 och var ett samarbete med Barnfilmskommittén som ämnade lära en lågstadieklass filmisk kommunikation. Syftet var inte att sätta barnen i filmskola, utan att ge dem verktygen för att kunna uttrycka sig genom filmmediet. Stefania och Carl Henrik gav tillsammans med Berndt Klyvare och Ingela Romare teknisk assistans till barnen under såväl produktion som postproduktion. De färdiga filmerna visades sedan på TV både i Sverige och Storbritannien.
Genom 70- och 80-talen gjorde Lopez Svenstedt en rad kortfilmsdokumentärer för svensk TV. Den första av dessa var Facklig Gerilla (1970), som filmades på plats i Milano och behandlade några av de tusentals spontana strejker som utbrutit i Italien under 1969. Stefania skulle komma att återvända till sitt hemland i dokumentära syften vid tre senare tillfällen, med: Allmänna Ordningen (1974) en ambitiös dokumentär om den italienska polisstaten, Italiens Affärer (1976) om maktspel i bilindustrin, och Svarta Systrar (1995) om fascismens kvinnopolitik. “Vi använder inte speakerröst, inte intervjufrågor. Parterna i konflikten berättar själva. De spelar sitt spel, använder sina egna ord,” hette det i en intervju med Carl Henrik och Stefania publicerad i Aftonbladet 1976. Den observerande dokumentära tekniken är utmärkande för många av Lopez Svenstedts filmer, där teman och åsikter snarare läses in genom klippning, musikval och kameravinklar.
När Hälsovårdsmyndigheten i början av 70-talet strävade efter att finansiera film som informerade allmänheten om sociala frågor fick Lopez Svenstedt och hennes partners på Filmcentrum starta filmproduktion på fängelseanstalten Hällby. Hällby-projektet hade tre faser. Den första bestod av att filmarna lärde utvalda fångar på anstalten grundläggande filmskapande, på teknisk och narrativ nivå, där fångarna fick göra egna filmer, sedan titta på och utvärdera vad de åstadkommit för att förbättra nästa försök. Den andra fasen innebar skapandet av tre filmer (Den förlorade sonen, Brott och straff, Dömd för knark, 1972) riktade mot socialarbetare och makthavare. Den tredje fasen var den enda med allmänheten som målgrupp, och bestod av produktionen av Bovar och Banditer (1972) som visades på TV1. Projektets centrala poäng var att låta en marginaliserad, samhälleligt isolerad grupp yttra sig genom film. Hälsovårdsmyndigheten ska enligt interna uttalanden ha varit obekväma med slutresultatets radikala politiska vinkel.
En Lantlig Historia (1974), gjordes snart därefter och är en marxistisk genomgång av det svenska 1900-talets jordbrukspolitik. Språkdräkten (1975), också sänd på TV, behandlade hur patriarkatets maktstrukturer kommer till uttryck genom språket. Filmernas politiska ståndpunkter ledde till blandade mottaganden i pressen.
På 80-talet närmade sig Stefania Lopez Svenstedt långfilmen med Departementet (1981), en kontroversiell dokumentär om kungliga handelsdepartementet och Approaching Zero, 000 — De lyckliga ingenjörerna (1987) om bygget av den första svenska rymdsatelliten Viking, och de svårigheter det lilla svenska teamet mötte i det spända samarbetet med det betydligt större och mer erfarna ingenjörsteamet från franska ESA.
Lopez Svenstedt var styrelseledamot vid Linköpings Universitet åren 1988-94, och adjungerad lärare i visuell kommunikation på KSM, Linköpings Universitet 1997-2002.
Noah Lederman Greis (2023)
Källor:
Andersson, Lars Gustaf, Sundholm, John, Söderbergh Widding, Astrid. A History of Swedish Experimental Film Culture: From Early Animation to Video Art, Stockholm: Kungliga Biblioteket, 2010.
Andersson, Monika. “De lyckades avslöja maktspelet i den italienska bilindustrin,” Aftonbladet, 8 juni 1976, s. 27.
Börje, Stefania. “Öppna vägar för filmen,” Dagens Nyheter, 9 oktober 1968.
Diurlin, Lars. Norén, Fredrik. “Cultural policy as a governmental proxy tool for improved health: the Swedish National Board of Health and Welfare’s collaborations with cultural workers 1970–1975” The International Journal of Cultural Policy volym 27, nr 5 (2021): 667-682 https://doi.org/10.1080/10286632.2020.1829609
“Filmcentrum presenterar sig för utbildningsministern,” Svenska Dagbladet, 10 juni 1968, s. 9.
Basic info
Main professions: Director, Editor, Sound Designer/Sound Dept.
Born: 1934
Active: 1969-1995
Filmography
Regi:
Svarta Systrar (1995)
Porträtt av en man av heder (1989)
Approaching Zero, 000 – De lyckliga ingenjörerna (1987)
Departementet eller Irrfärder i byråkratin (1981)
Kvällen före dagen efter (1980)
Den förlorade sonen (1972)
Manus:
Kvällen före dagen efter (1980)
Klippning:
Approaching Zero, 000 – De lyckliga ingenjörerna (1987)
Departementet eller Irrfärder i byråkratin (1981)
Allmänna ordningen (1975)
En lantlig historia (1973)
Dömd för knark (1972)
Soundtrack (1969)
Invasionen, with Love (1969)
Ljudtekniker:
Approaching Zero, 000 – De lyckliga ingenjörerna (1987)
Departementet eller Irrfärder i byråkratin (1981)
Allmänna ordningen (1975)
En lantlig historia (1973)
Dömd för knark (1972)
Soundtrack (1969)
Invasionen, with Love (1969)
Research:
Porträtt av en man av heder (1989)
Handledare:
Kalle Anka – skräck och bilism (1970)