Susan Sontag var en välkänd amerikansk intellektuell som hade skrivit flera romaner och den banbrytande essäsamlingen “Against Interpretation” (på svenska “Konst och antikonst”) – där hon lanserade begreppet “camp” – när hon våren 1968 inbjöds till Sverige av UD. Det skedde sedan hon skrivit en reportageserie från Nordvietnam. Hon var mycket aktiv i den amerikanska antikrigsrörelsen. Sandrewchefen Göran Lindgren erbjöd sig att producera en film med henne som manusförfattare och regissör. Det blev två.
Både debutfilmen Duett för kannibaler (1969) och den två år senare gjorda Brother Carl var rätt skruvade relationsdramer. Den första handlar om Tomas, sammanlevande med Inger, som får jobb hos en landsflyktig revolutionär, doktor Bauer, för att sortera dagboksanteckningar och andra papper. Hans hustru Francesca dras till Tomas, och för att göra en alltför lång historia kort sker det ett “hustrubyte” innan Bauer i slutet skjuter sig i tron att Francesca är död. I Brother Carl är personerna verksamma i teatervärlden. Den tidigare dansaren Carl, med sin neurotiska och misstänkt incestuösa läggning, utgör dramats katalysator. Möjligen dör han i slutet.
Den samtida kritiken hade inte många vänliga ord att säga om någon av filmerna. Den första ansågs stillastående, hårt konstruerad och kvasi-intellektuell. Den andra fick om möjligt ännu sämre kritik, det finns skäl att dra till med uttrycket “sågad jämns med fotknölarna”, den benämndes kall, pretentiös och grumlig. Ingen av filmerna var någon publikframgång. Varför gick det så illa? Kanske för att den fragmentarisering och stilisering som Sontag arbetat med i sina romaner fungerar illa på film. I en roman kan mycket vara oklart, filmmediet kräver en stramare struktur.
Sontag var främst intellektuell; en skarpsynt analytiker, framstående föreläsare på universiteten och essäist. Några år efter vistelsen i Sverige publicerade hon den lovordade essäsamlingen “On Photography”, en infallsrik bok där hon bland annat hävdade att de som flitigast fotograferar under semestrarna är amerikaner, japaner och svenskar, detta beroende på att de är så vana vid arbetsdisciplin att de helt enkelt inte förmår vara lediga och njuta, utan måste sysselsätta sig med något som liknar arbete.
Susan Sontag gjorde ytterligare två filmer, dock inte i Sverige: Promised Lands (1974) och Letter from Venice (1983).
Gunder Andersson (2011)
Basic info
Main profession: Director
Born: 1933
Died: 2004
Active: 1969-1983
Links
Filmography
Regi:
Brother Carl (1971)
Duett för kannibaler (1969)
Manus:
Brother Carl (1971)
Duett för kannibaler (1969)
Roll:
Zelig (1983)
Mailer försvarar (1979)
Sista tangon i Paris (1972)