Raija Talvio är en finsk filmskapare som har många strängar på sin lyra. Hon kan titulera sig manusförfattare, manuslärare, filmklippare, forskare och numera även professor vid Aalto universitetets avdelning för film, TV och scenografi.
Under 1980-talet klippte Raija Talvio nästan alla Aki Kaurismäkis långfilmer. Hon har även arbetat med de kända finska regissörerna Anssi Mänttäri, Kari Paljakka och Taru Mäkelä. Hon har skrivit manus för både fiktion, dokumentärer och TV samt anlitats som dramaturg.
Raija Talvio hör till eldsjälarna som 2014 startade WIFT Finland, och har initierat olika skolningsprojekt för att stärka kvinnliga filmares yrkesroll inom den finländska filmbranschen, samt skrivit om kvinnors upplevelser av filmfinansieringsprocessen. Den finska filmindustrin var länge mansdominerad, på 80-talet ansågs att kvinnor bara kunde bli en sak – filmklippare.
Jag frågar Raija vad hon har för erfarenheter från sin studietid, och får till svar att när hon sökte till filmutbildningen så fanns ingen klipplinje. ”Jag sökte först till fotolinjen, och då sa man att dit antar man inga kvinnor”, berättar Raija. När hon sökte igen fick hon och de andra kvinnliga sökanden höra att de egentligen inte hör hemma på filmutbildningen, men att de kanske kan bli filmklippare. Så alla antagna kvinnor placerades på en nystartad klipplinje. ”Det här var 1979 och jag var 20 år”, berättar Raija. ”Jag var så naiv att jag trodde att de skojade; att de försökte testa vår motivation, men när utbildningen började så insåg jag att de här människorna faktiskt tänkte så här”.
Raija berättar att hennes filmintresse startade som ung ivrig biobesökare på Helsingfors filmklubb och filmarkiv, att hon även fotograferade och skrev – två saker som förenas i film. Att hon var envis och hade bra betyg var något som sporrat henne att våga söka till filmutbildningen trots att den var mansdominerad.
Yrket som filmklippare var en bra ingång i branschen och ett jobb som visade sig vara fascinerande. Snart blev Raija Talvio Aki Kaurismäkis filmklippare. Hon berättar att Aki sökte till filmutbildningen samtidigt som hon, men inte kom in. Hans bror Mika hade studerat film i Tyskland och tillsammans startade bröderna ett produktionsbolag. När Mika skulle göra sitt slutarbete valde han många finländska filmstuderande till filmteamet. Det var så Raija lärde känna bröderna Kaurismäki. När de senare fick pengar till en långfilm blev Raija tillfrågad att bli deras klippassistent. ”Att jag sedan fortsatte klippa Akis filmer berodde på att vi hade samma synsätt på film, så samarbetet var lätt och roligt”, summerar Raija.
Efter 10 år kände Raija att jobbet gick på rutin, och att de problem som behövde lösas var sådana som berodde på att man slarvat med manuset. Hon började ifrågasätta varför hon skulle lösa problem i klippningen som borde lösts i manuset? Hon fick även en stark längtan efter att utveckla egna filmidéer.
Raija berättar att sättet att jobba med manus förändrats radikalt från det att hon började i filmbranschen. Det ansågs självklart att en filmregissör kunde skriva manus eftersom regissören hade egna filmidéer. Auteurteorin var stark i filmskolorna i Norden som grundats på 50-talet. Först i mitten av 80-talet uppstod tanken att manusförfattande kunde vara ett yrke värt en egen utbildning. Raija säger att hon som ung inte ens tänkte tanken på att hon kunde bli manusförfattare. I dag sitter hon på den statliga finska filmutbildningens professur i filmmanus.
Även synen på hur man gör film har förändrats, berättar Raija. När Kaurismäkis tidiga filmer gjordes så skickade man in manus med en ansökan om finansiering, som antingen fick ja eller nej. Därefter gjordes filmen under några veckor. Det fanns ingen tid för utveckling, inga diskussioner med finansiärer. Idag är filmskapandet tyngre. Det är fler som ska vara med och diskutera, processen tar längre tid, men Raija är osäker på om filmerna blivit bättre.
Jag frågar vad Raija ger sina filmstuderande för lärdomar inför framtiden? ”Koka aldrig kaffe!” svarar Raija att hon säger till alla kvinnliga filmstuderande. Sitter du på ett produktionsbolag så ska du inte vara den som går ut i köket och kokar kaffe! Kvinnor ska hållas i sina yrkesroller. Pirjo Honkasalo har sagt: Har du lastbilkörkort så berätta det aldrig, för då kommer du att få köra teknikbilen och kommer aldrig i närheten av filmandet. I den här branschen finns många ställen man kan fastna på. ”Välj inte den lätta vägen, utan sträva efter att gå den väg som leder dig dit du vill”, är Raijas konklusion.
Raija berättar att WIFT Finland har haft många diskussioner om jämställdhet i filmbranschen med bl.a. Utbildnings- och kulturministeriet, och Rundradions ledning. Även internationella debatter och institut som #Metoo, Gena Davis Institutet, Svenska Filminstitutet och Anna Serner samt European Womens Audiovisual Network har sporrat. Att uppehålla debatten och vaka om jämställdhet i filmbranschen är viktigt. Ingenting händer av sig själv, utan man måste hela tiden föra fram jämställdhetsfrågorna, summerar Raija som varit aktiv inom WIFT Finland sedan starten 2014.
Jag frågar om det finns något Raija skulle vilja förändra i filmbranschen? Hon svarar att hon önskar en större uppskattning av arthouse-filmer; att man erkänner att film kan vara både kommersiell underhållning och en konstform. Att konstnärligt ambitiös film inte behöver vara något svårtillgängligt, utan att det kan vara till exempel europeisk mainstreamfilm. Mångfald och diversitet, olika röster; kvinnors, mäns, minoriteters, men även mångfald i estetik och genrer, önskar Raija.
Raija upplever inte att hon gjort någon aktiv karriärplanering, utan hon har försökt vara nyfiken och vågat välja de dörrar som öppnats. Att tro att man blir lycklig bara man uppnår vissa karriärsmål är fel sorts ambition, anser hon. Att arbeta med konst innebär att leva en dag i sänder; att vara i stunden, även om man har många projekt på gång. Att vara konstnär är ett yrke där man betjänar genom att kommunicera och skänka upplevelser till andra människor. Hon säger att hon i framtiden vill utveckla nya filmprojekt, bland annat med Taru Mäkelä som delar hennes intresse för berättelser om människor som måste göra stora livsval i skuggan av historiska vändpunkter.
Till sist är jag nyfiken på vad som varit Raijas starkaste filmupplevelse. ”Aska och diamanter (1958) av Andrzej Wajda”, svarar Raija Talvio, och summerar att det är en film som gestaltar en estetik, en känsla och ett drama som hon själv försöker skapa i sitt manusförfattande.
Camilla Roos (2021)
Basic info
Main professions: Editor, Screenwriter
Born: 1959
Active: 1980-
Filmography
Manus:
August Fools (orig. Mieletön elokuu, Feature Film, 2013)
Where there’s a Crime there’s a Witness (orig. Siinä näkijä missä tekijä, TV Series, 2012)
Little Sister (orig. Pikkusisar, TV Series, 2002)
Little Sister (orig. Pikkusisar, Feature Film, 1999)
Karhun kämmenellä (Documentary, 2004)
Ensimmäiset 100 vuotta (Documentary, 1999)
Better Tomorrow (orig. Huomenna on parempi, TV-Mini-Series, 1992)
Last Drop (orig. Viimeinen pisara, TV Movie, 1991)
Amor Aims High (orig. Amor ampuu ohi, TV Movie, 1990)
Once Upon a Time (Animation Short, 1983)
Regi:
Once Upon a Time (Animation Short, 1983)
Script editing:
Diva of Finland (Feature Film, 2019)
Autobiography (Short Film, 2016)
New Finn (orig. Uusi suomalainen, Documentary, 2015)
The Love of Lemmi (orig. Lemmin Rakkaus, Documentary, 2013)
Everything in Order (orig. Kaikki kunnossa, TV Series, 2007)
For Living and the Death (orig. Eläville ja kuolleille, Feature Film, 2004)
The Palm of the Bear (orig. Karhun kämmenellä Documentary, 2004)
Across the Border (orig. Yli rajan, Documentary, 2002)
Klippning:
Ensimmäiset 100 vuotta (Documentary, 1999)
Suomen elokuva-arkisto – 40 vuotta (Documentary Short, 1996)
Julkiset varjot (Documentary, 1995)
Äidinkasvot (Documentary, 1994)
A.W.Finch – eurooppalainen (Documentary, 1992)
Eläinten karnevaali (Short Film, 1992)
Amor Aims High (orig. Amor ampuu ohi, Short Film, 1990)
Lottovoittajan maa (TV Series, 1990)
Leningrad Cowboys Go America (Feature Film, 1989)
Ariel (Feature Film, 1988)
Isku suoneen (TV Mini-Series, 1988)
Leningrad Cowboys: L.A. Woman (Video short, 1987)
Leningrad Cowboys: Thru the Wire (Video short, 1987)
Hamlet Goes Business (orig. Hamlet liikemaailmassa, Feature Film, 1987)
Rocky VI (Short Film, 1986)
Salama (Documentary, 1986)
Shadows in Paradise (orig. Varjoja paratiisissa, Feature Film, 1986)
Enkelipeli (Short Film, 1986)
Morena (Feature Film, 1986)
Rosso (Feature Film, 1985)
Calmari Union (Feature Film, 1984)
Love Movie (orig. Rakkauselokuva, Feature Film, 1984)
Sadetanssi (Short Film, 1983)
Jos mina olisin aikuinen (Short Film, 1981)
Awards
2018: Finnish Screenwriters Guild, Screenwriter colleague of the year.
2000: Finland Prize (Suomi-palkinto) of the Minister of Culture, for the screenplay to Little Sister.
1991: Jussi – Honarary Diploma, for the screenplay to Amor Aims High.
1986: Jussi – Honarary Diploma, for editing of Shadows in Paradise.