Sannas stora syster

FÖRE-BILDEN. 2 x Suzanne, Osten i Sverige och Bier i Danmark, har med sina filmer gett avgörande impulser till Sanna Lenken, när hon bestämde sig för att börja regissera.  

Share

Jag har valt två faktiskt, som har betytt mycket för mig, särskilt i mina tonår. Just därför tror jag de är extra betydelsefulla. Det är Suzanne Osten och Susanne Bier. För på 90-talet så gjorde Suzanne Osten Skyddsängeln som jag älskade, där jag faktiskt bestämde mig för att jag ville hålla på med film, då ville jag bli skådis, men det var ändå ett avgörande ögonblick när jag såg den filmen, som jag kommer ha med mig resten av livet.

Susanne Bier gjorde Pensionat Oskar och Freud flyttar hemifrån. Det var lite samma skådespelare i de här filmerna, och det var många kvinnor i centrum. Alla tre var kvinnor som hade regisserat. Så jag tror att de har betytt väldigt mycket, även om jag då kanske inte tänkte att jag ville regissera så har de funnits med mig sen jag var 14 då. De har ju fantastiska karriärer båda två, väldigt olika regissörer nu, tycker jag. Men inspirerande, otroligt inspirerande, båda två.

Susanne Biers Älskar dig för evigt också, den såg jag ju långt senare, men det är också en sån där film som jag bara…! när den kom. En sådan film vill jag göra, någon dag. Som berör så starkt. Men det gjorde Skyddsängeln också.

Jag var väldigt influerad av teater länge, det kanske jag har lämnat lite nu, men jag jobbar mycket med till exempel repetitioner och vissa delar av teatern har jag med när jag jobbar med film, men inte så mycket i själva filmandet, då har jag börjat dra ganska mycket till realism.

Jag började regissera när jag var 25. Det är rätt sent, och det tror jag delvis berodde på att det inte fanns så många förebilder, och att jag då tänkte att jag ville bli skådespelare först, fastän när jag såg Skyddsängeln och Freud flyttar hemifrån, så var det ju liksom Susanne Bier och Suzanne Osten som jag var såld på, som jag kollade upp väldigt mycket om. Så det säger, tror jag, en del. Sen blev det väldigt naturligt att det var regissör jag skulle bli, och inte skådespelare, men det är en annan historia.

Hur ser du på jämställdheten inom svensk film?
Sverige är ju liksom ett föregångsland. När jag var ute förra året på festivaler och evenemang, marknadsförde min film (Min lilla syster), så insåg jag att man är lyckligt lottad som bor här, för det är ovanlig att så många kvinnliga regissörer får filma. Och därför behövs alla satsningar.

Jag tror ju på kvotering också till exempel, det är ju så omdebatterat. Allt där det kan bli mer jämställt, för mig är det en självklarhet, det gäller inte bara kvinnor utan andra grupper också. Men för mig är det jätteviktigt. Det är självklart, om man tror på jämställdhet.

  • Author Freya Kilander

Search in: database or articles