Tuff schlagerdrottning skrev 500 låtar

Kai Gullmar var 40- och 50-talens schlagerdrottning. Nu har hon fått en renässans som queerikon och är föremål för både en bok och en film. Mikaela Kindblom pratar med Ingela Hofsten som är en av personerna bakom en ny film om Kai Gullmar.

Share

”Jag har en liten melodi, som jag är så förtjust uti och jag kan inte låta bli att sjunga den för dig …”

Vi har något gemensamt, Ingela Hofsten och jag. Vi är nyfikna på kompositören Kai Gullmar som skrev den där härliga och efterhängsna melodin. I 1900-talets populärmusiksvängar var hon rena schlagerdrottningen med succéer som melodin ovan – ”Jag har en liten melodi” – men också många andra, som exempelvis mina favoriter ”Med dej i mina armar” och ”Swing it, magistern”. Kanske är det, som Ingela påpekar, att vi båda är tillräckligt gamla för att minnas hur ofta Kai Gullmars melodier spelades i radio förr i tiden.

Kai Gullmar, eller Gurli Maria Bergström som hon egentligen hette, skrev alltså en mängd fina melodier som har överlevt henne länge (hon dog 1982). Hennes musik är lättsam och trallvänlig och ger intrycket av att ha kommit till i ett trollslag, ungefär som när folk bara reser sig upp och dansar i en Hollywoodmusikal. Jag ser henne framför mig när hon satt vid pianot och lekte fram sina melodier. Men hon kunde inga noter och hon skrev inga texter. Texterna skrevs ofta av Gus Morris, men också av Hasse Ekman. Det var han som skrev texten till den stora hitmelodin ”Swing it, magistern”, titelmelodin till filmen med samma namn – och Alice Babs väg till stjärnorna.

Kai Gullmar nöjde sig inte med att bara komponera. Hon tyckte om att stå på scen och hon blev en omtyckt artist i revyer, radio, på folkparkerna och hon medverkade i åtta filmer. Det var fart och fläkt över Kai Gullmar och hon syntes överallt. Hon bar alltid kavaj med stora slag, ofta slips, alltid en nejlika i knapphålet och ofta en cigarrett i mungipan. Att hon var lesbisk tycks varken ha varit en hemlighet eller hindrat henne i karriären.

För Ingela Hofsten, som i många år jobbat som radioproducent för Sveriges Radio, väcktes minnena till liv när hon flyttade till Sundsvall, den stad som Kai Gullmar föddes och växte upp i.

-2005, samma år som Kai Gullmar skulle ha fyllt 100 år, var det en minnesutställning om henne här i Sundsvall, den som senare också visades på Musikmuseet i Stockholm. Jag visste knappt vem hon var då och måste väl erkänna att hennes musik tillhörde en genre som jag inte var särskilt intresserad av. Men jag kom ihåg melodierna och konstaterade att ”Jaha, det namnet känner man ju igen. Så hon kom härifrån stan”. Långt senare, 2015, såg jag Teater Västernorrlands föreställning om Kai Gullmar som hette ”Det finns så många sånger”. Då slog det mig: Hon var ju stor!

Det var särskilt två saker om Kai Gullmar som Ingela Hofsten fastnade för:

-Dels att hon hade en sådan enorm produktion – hon skrev ju över 500 låtar! Och så var hon så tuff! Att hon klädde sig som hon gjorde och att hon levde ihop med kvinnor.

Ingela Hofsten började göra research till det som så småningom blev en radiodokumentär i två delar om Kai Gullmar som sändes i P2 2016. Kai Gullmar tycktes vara beredd att kliva fram i strålkastarljuset igen, antingen det berodde på hennes musik eller hennes tabubrytande livsstil. Något har i varje fall hänt, menar Ingela Hofsten, för det hade nog inte gått att sälja in en radiodokumentär om en lesbisk schlagerdrottning för tio år sedan. Fler har uppmärksammat Kai Gullmars betydelse som queerikon och nu skriver även Bang-redaktören Sanna Samuelsson en bok om henne.

Och Ingela Hofsten är i färd med att göra en film om Kai Gullmar för SVT. Hon gör den tillsammans med ett filmbolag i Sundsvall, Bodesand Produktion.

– Jag kände att berättelsen om Kai Gullmar skulle göra sig på film och eftersom jag själv inte hade någon erfarenhet av filmproduktion, fick jag tips om filmaren Jörgen Bodesand och hans produktionsbolag. ​Tillsammans fick vi SVT intresserade och nu producerar vi filmen för deras räkning.

Filmen om Kai Gullmar spinner vidare på de trådar som redan finns i radiodokumentärerna, men innehåller givetvis också nya delar. En fördel är naturligtvis att Ingela Hofsten redan hade kontakt med flera intervjupersoner. Som till exempel Kai Gullmars systerdotter, Kerstin Roepstorff, en viktig person för filmen, säger Ingela Hofsten. Likaså Nils Johan Tjärnlund, Sundsvallshistorikern som gjorde minnesutställningen om Kai Gullmar 2005. Medan Ingela Hofsten berättar om filmen påminns jag om en tanke som slog mig flera gånger när jag lyssnade på hennes radiodokumentärer: ”Det där skulle jag vilja se.” Som när Ingela Hofsten intervjuar Nils Johan Tjärnlund medan han visar henne runt i den lokal i Sundsvall där Kai Gullmar uppträdde.

– Ja, han kommer att vara med i filmen. Och Lill-Babs kommer att vara med. Jag blev så glad när jag fick veta att hon känt Kai Gullmar! Gus Morris son har vi intervjuat. Och så har vi intervjuat Iréne Söderblom, som var med i samma filmer som Kai och även i Casinorevyerna. Hon är 95 år, men minns Kai Gullmar väl.

Kai Gullmar drog sig tillbaka innan tv-mediet blev stort i Sverige, så det finns knappt några filmklipp på henne som artist. Däremot staterade hon i en del spelfilmer, bland annat som Anderssonskan i Anderssonskans Kalle och så finns det fina klipp från radiointervjuer med henne.

– Nordiska Kammarensemblen härifrån Sundsvall spelar några av Kai Gullmars melodier i vår film. När de spelas utan sång hör man hur fina melodierna är.

Vad tror du då om magin i Kai Gullmars melodier?

– Åh, det kan jag inte säga, säger Ingela Hofsten. Men musikprofessorn Olle Edström, som skrivit en bok om schlager i Sverige och som medverkar i filmen menar att grejen med en bra schlager från den här tiden är att den saknar ett tydligt personligt sound. Man ska inte kunna säga att ”Åh det här är en Gullmar!”

  • Author Mikaela Kindblom

Search in: database or articles